Det går för fort ibland

Det är ingen nyhet längre, men ändå lite gott att tänka bara en dryg vecka bakåt i tiden. Tänk att nyheter bara är värda nåt samma dag som det sker, fast en del händelser har stor betydelse långt in i framtiden.
Hingstpremiering till exempel. Tanken är att de nygodkända hingstarna ska sätta fina avkommor till världen som ska bli morgondagens hingstar och avelsston. Så nu vill stallbacksfilosofen puffa för morgondagens nyheter som var förrförra veckans stora nyhet  i fjordvärlden.
Årets förstaplacerade 2½-årshingst Lordi kanske kommer att ha söner i samma situation om några år som han själv var i häromsistens.


Anna springer fort, lika fort som nyheter dör.

Uppdatering

en månad gammal


ett år



två år



Tiden går, men förtjusningen i vattenväxter består. Sista bilden är tagen idag i hast från sovrumsfönstret. Näckrosor är gott. Bruna arabkompisen har nu flyttat och ska bli galoppör när han blir stor. Undras vad Ivan har för framtidsplaner.?

Samtal

Det är nåt magiskt med en del samtal. Behöver inte handla om nåt särskilt, men det ska finnas någon slags intensiv närvaro för att magin ska framträda.

Snuddar vid kärlek på nåt sätt. Kanske är det svårt att skilja på kärlek och magiska samtal.

Magin kan landa i ett kort möte med en alldeles okänd människa i en tågkupé (fast tågkupéer finns väl inte längre och därmed försvann den samtalsmiljön), eller det vardagliga samtalet med någon man känner väldigt väl.
Råkar ut för dessa magiska möten ibland och några av dessa människor blev mina nya vänner på en endaste gång. 



Den här gubben samtalar jag med ganska ofta, det är magiskt.
Han är min gubbe, Herr Olsson!

Tre generationer

...den i mitten utanför bild...



efter ett tag så blev han älskad lillkille igen, nu stor, så att man kan få hjälp med kliandet.
2-åriga Ivan e. Isidor 249 med sin mormor Dolly e.Klappre 77

RUT & RAND

Sitter i lastbilen och funderar på hur vi upplever skönhet, vackra ting, vackra former. Stallbacksfilosofen menar att vi gillar randigt och rutigt. Det är liksom fint på nåt sätt. Randiga och rutiga slipsar, förkläden, dukar, kostymer, gardiner, sängkläder och mattor.
Det där var ju bara textilier. De enklaste mönstren att väva är just ränder och rutor. Gamla anor!
Tror vi är många som attraheras av dessa klassiska och hemkära mönster även i mer exklusiva sammanhang.
Kanske är det trygghet som är vacker.
Det har bland annat IKEA fattat. Där vimlar det av dessa mönster.
Stallbacksfilosofen ser mönstren runt sig var dag och tycker det är lika vackert varje dag. Fast kanske lite mer bonniga.


Katrineholmare och Vingåkersbor känner igen sig, eller hur? Här vare pyntat.


Slingriga ränder som också talar till ekorren i oss, FYLL LADORNA ! Idag var ränderna borta.



Övre delen målas nog nästa säsong, nåt för Malmköpingsborna att ta tag i.
Både RUTA&RAND



Konstruktör sökes

Är lite rörig i huvet



Tänk dig att du traskar omkring i skogen och letar efter svamp. Eftersom du är en rackare på att hitta svamp så blir korgen snart nog rätt tung att bära. (Självklart använder du korg, om inte, kan du sluta läsa här.)

Nåväl,
Problemet; det är inte bekvämt med fem kilo svamp när du måste hålla ut korgen från kroppen. Får liksom nästan som arbetsskador! 

Kan någon smart människa konstruera en luftig lätt korg som rymmer minst fem kilo kantareller, som inte slår mot benen, som du med avslappnad, rakt nerhängande arm orkar bära några ljuvliga svampletartimmar i skogen?
Den får inte vara för djup, för då måste du lyfta upp den vid stubb- och stenpassager.
Den får inte vara för vid upptill, för då släpar man hem onödigt mycket barr, kvistar och löv som vill åka snålskjuts. Dessutom riskerar rågen av kantareller ramla ur på hemvägen.
Den måste stå stadigt för sig själv, när man röjer upp i kantarellkolonierna. Det är inte roligt att plocka samma svamp flera gånger.

Någon?

Jag erbjuder mig att testköra.


Äventyrare

Lyssande på några som pratade om fantastiska äventyrare idag. Som klättrade upp för världens högsta berg, åkte skidor över Grönland, som cyklar tvärs över jordklotet.
Men dom vågar ju det! Hur äventyrligt är det?
Jag tycker att jag är en äventyrare också, fast jag aldrig vågat hoppa från 3-meterssvikten och tycker att de flesta filmer på TV är för läskiga att titta på.
Varje dag är det äventyr på gång. Idag åkte jag under en viadukt utan att ducka, det ni! Och stirrade ut en struts, som inte verkade helt klok.
En bekant är nybliven tvåbarnsmor. Hur äventyrligt är det inte att vara ensam hemma med allehanda djur som kräver sitt samtidigt som en treårsparvel och en nyföding ska ha sitt. Snacka om äventyr.

Tänka vad spännande varje dag kan vara.



Gula hunden tycker som jag fast hon sysslar mest med vatten och dofter av olika slag.

RSS 2.0