Viggartorp

..... är de proffsiga svamplockarnas högtidsdag. På fredag börjar helgplockarnas bilar stå i vägkanterna. Då vill jag inte trängas i skogen eller avslöja mina heliga platser. Bilarna avslöjar obönhörligt var de håller till.



Idag är det Torsdag.
Få se om jag förtjänar en tur idag, måste först visa framfötterna med lite vardagligt tråk.

... ut i vida världen. Idag åkte Ivan hemifrån. Vi skjutsade honom som lite ängsliga föräldrar till sitt livs första skoldag. Till Janina och hennes hingst Argus i Örebro. Tanken är att Janina ska lära Ivan lite ABC om hur det går till att göra människor glada och nöjda. Förhoppningsvis kommer han inte hem igen. Nu är det hög tid att han får en egen människa att glädja.
Argus och Ivan är båda vana att umgås med andra hästar så det gick så fint att släppa ihop dom.



Tore Junior lär Ivan att plocka äpplen själv från trädet, för några veckor sedan.

Varför är det så skönt med utsikt över vida vidder?



Ingen aning, men det känns i hela kroppen. Som här, ståendes vid Fryksås fäbodar, nästa 500 meter över havet.

.... där hittade jag en stickad lyktstolpe. Textilbruttornas gulliga grafitti.



Allt annat var vackert och tidlöst men ändå så förutsägbart.

Hihi, måste erkänna!

När jag handlar, så lägger jag ALDRIG pinnen vare sig framför eller bakom mina varor på bandet vid kassan.

Medvetet,
med en liten känsla av spänning. 

Har väldigt skoj åt mina köande medmänniskor som på lite olika sätt måste hantera mitt OERHÖRDA slarv.





Att visa bilder från förra hösten är också lite olydigt.

Det är en sådan dag idag.

Lite halvt okänd hobby kanske, men vi är en del runt om i Sverige som samlar på modellhästar. Eftersom jag är en fjordhästmänniska så måste jag förstås visa vilka modeller det finns av fjordhästar där ute!

 Ett litet föl skulpterat av Stephanie Hicks

 

En fjordhingst i galopp skulpterad av Donna Chaney

 

Bruno, skrittande fjordhingst skulpterad av Kristina Lucas-Francis

 

Mara, ett dräktigt och argt fjordsto skulpterad av Lynn Milam

 

Henry, Breyers fjordhäst i plast som skulpterats av Chris Hess.

 

Det nyaste tillskottet i gänget, Habina skulpterad av Linda York

 

Sedan kan man ju ta en vanlig plasthäst och göra om till en fjordhäst också. Här har Sophie Nordström gjort om en stegrande arab till en vitblack fjordhingst.

 

Ja, det var de modeller som finns just nu. Jag måste erkänna att jag är väldigt sugen på att göra om den här modellen

 

 Efter den här hästen…

 

Att måla fjordhäst är inte det lättaste, som ni kanske även ser av bilderna. Det är väldigt många nyanser på varje häst, med ljusare beige mule som övergår i vitt, som övergår i grått. Eller för den skull svansen, hur sjutton får man en svans som har åtminstone tjugo olika nyanser att se naturlig ut? Zebraränderna ställer också till svårigheter, då de ju ofta inte är ränder utan med mörkare färgade områden. Sophie Nordström är en svensk målare som blivit väldigt duktig på fjordfärger, kanske delvis för att jag hela tiden lurar henne att måla åt mig. ;-)

Är så häftigt! Lever högt på min lust att vara nybörjare. Träffat en fin människa som jag känt länge, men nästan inte träffat i verkligheten alls. Vi har pratat,och pratat, och pratat. Och pillat med våra kameror. Fick himla fina tips!



Nu tänker jag bli en hyfsad fotograf. Tjooohoooo!(vilket är mitt favoritljud när jag är glad)

.....körsbärsmarmelad blev det. Min vän Harry, nittioflera år gammal plockade körsbär igår. Hög tid att hämta dom idag och några tomburkar. Han satt och tog en tupplur i fåtöljen när jag kom. Sommareftermiddagar är sköna.
När jag kom hem började det evinnerliga urkärnandet. Skvätt, splasch, pssttt! Överallt.



Numera är en av mina vita T-shirts inte riktigt vita längre.
Fint minne av hur det var sommaren 2011 när jag gjorde sex burkar körsbärsmarmelad av Harrys körsbär.

Min vän har med sig en flaska såpbubblor i handväskan, jämt! Hon bubblar runt här i livet.


prova själv!







Små förgängliga skönheter.

Igår var det en glädjens dag i stallbacksfilosofens hönsliv. Kolla vad vi hittade på höskullen! Hela 14 stycken!
Förflyttade till skatsäkra hörnet under sedvanligt rabalder. Så alldeles nyss tog mamma höna alla sina barn på en första promenad. Svårt att fota genom nät, blir suddigt hur man än gör.



Sprang in och tömde kameran och hittade lite smått och gott.



Tekla på vift i värmen. Nästan barbacka. Ridgjorden är inte dum alls. Fina M håller i spakarna.



Till min kära dotter, en rävbild från Falls kurvan.

Det finns likheter mellan alla oss som har djur i vår närhet. Dagligen är vi nära våra djur. Vi gör något tillsammans med djuren.
Vi vinner två företeelser.
 
1. Djuren blir fostrade, tränade, tillgivna och älskade.
2. Vi får våra dagliga doser av total närvaro i nuet, nåt annat fungerar inte i samspelet med djur.
 
Att vara närvarande och focuserad ger själen näring, vitaminer och mineraler.



Ut kommer glädje, harmoni och fysisk balans.
Helflummigt men alladeles sant.
 

...... går vidare...



ser henne nästan varje dag, men hon är jättesvår att fånga på bild. Heter numera Blondie i mitt huvud. Den här bilden är från "fel" sida på omkring 90 meter.

Kul att ha ett uppdrag som ska bli uppfyllt med tiden- men än är jag inte där på långa vägar.

Den perfekta bilden-jäääää

Vissa upplevelser



gör mig djurreligiös

En dag vid havet, sol, vind, dofter, havsljud.



Nybadad



å så en tupplur på det

Ciceron´s Kiss me Quick är hennes namn. Vi säger Svea, eller Gula hunden, eller Slynan beroende på dagsformen.

Herr Olsson och Gula hunden avslutar sina dagliga promenader med ett apportbad i viken. Det gillar inte dessa gynnare.


Kommer under skrän och skrål utsimmande ur vassen och tar sikte på hunden som har lärt sig att ignorans
är framgångsrikt.

För övrigt en metod som även funkar i tvåbensvärlden. Läskigt effektivt.