Skitnervös

I 48:e minuten, Sverige-Kroatien i handboll. 24-19! Blir så nervös att jag måste göra nåt annat en stund med getögat på TV.

Slänga in en bild på bloggen till exempel.

Ganska prick klockan 16.00 i Fredags var jag och skolbarnen  på väg hem för helgen. Kameran ligger bredvid mig. Så himla lägligt när två älgar går över vägen. Vi stannar till några sekunder och låter kameran smattra. Förhoppningsvis blir någon ruta OK.

En fjoling!



En tia på traven har dessa fantastiska djur så fort dom rör sig.

Vargjakt igen eller favorit i repris del 2

Nu i januari 2011 vill stallbacksfilosofen egentligen endast tillägga följande.

Jag är för licensjakt på varg OM

-kronans vilt, korp och duvhök också underställs licensjakt. De är många och glupska på skogsfågel, hare, rådjurkid, tamfågel och lamm.

- att skogsharen skyddas, nu är den synnerligen ovanlig på många håll i landet.

-exporterar 75 % av hjortjävlarna och grisjävlarna till Värmland, Dalarna och Gästrikland etcetera. Här i Sörmland klarar inte jägarna av att hålla beståndet på en balanserad nivå. Då får jägare och varg nåt att bita i där. Här äter de upp bondens grödor och orsakar olyckor på vägarna i stora tal, dessutom stödutfodras de med oerhörda mängder ensilage om vintrarna som i sin tur ökar på reproduktionen.

-att vargens genetiska bas är säkrad och det innebär i en del andra djurslag minst 500 individer som reproducerar sig.

Kommer nog på mer vad det lider.



Så här skrevs det i mars 2009. 

Ärthjärna

.....känner mig utpekad som en sådan eftersom jag inte omedelbart håller med om att alla vargar ska skjutas bort ur Sverige.
Annars förståndiga män, i den utsträckning nu en man kan kallas förståndig, blir oresonliga om de är jägare. Då vill man utrota vargen. Är det en åsikt som ligger i fickan på de gröna kläderna man köper som jägare?
Hur jag än frågar för att försöka förstå det hela ur deras perspektiv så blir jag bara mer konfunderad.  De hävdar att det
 -ska vara balans i skogen
 -stackars jakthundar som slits i stycken
 -du som har får borde väl veta bättre
 -vargen äter upp viltet i skogen, kommentarer överflödiga.
- de är inte naturliga, de är utplanterade från Kolmården av vargälskare(hör tonfallet)kommentarer överflödiga.

Nu har jag funderat ett bra tag och blivit övermogen som ett sött gammalt plommon med getingar i. Nu vill jag berätta om hur jag ser på det hela kring vargar, jägare, balans, hundar och får.
Detta är en varg som jag själv fotograferat i hägn på Nordens Ark i Bohuslän 2007.



I Sverige finns nu 200-230 vargar.

150.000 rävar
>50.000 vildsvin, 2004 sköts 18.000 djur.
300- 400.000 älgar varav 100.000 skjuts varje år.
Rådjur 1997 sköts 210.000 djur, 2005 140.000 djur
Hjortar har man mindre kläm på, men här där jag bor och jägare är så oresonliga, ligger dom i slamsor längs järnvägen och i diken. Kompisen räknade från köksfönstret till 45 dovhjortar samtidigt på vallen utanför. Dom är många, väldigt många och jag efterlyser siffror på hur många.Vet nån? Hur letar man reda på det? Kronhjort och Dovhjort alltså.
De äter tonvis med gröda varje år som bonden skulle lagt i sin lada.
Oräknat alla harar, fåglar, kräldjur, möss och sork och lämmel samt inte minst alla redan döda djur.
Är detta balans mellan rovdjur och bytesdjur?

Läst i Aftonbladet idag, Gunnar Gillberg, forskare, Göteborgs Universitet.
Mellan 2000 och 2005 dödades och skadades 7.508 hundar, varav 7.252  i trafiken, 135 vådasköts av jägare!!!!!
78 dödades eller skades av rovdjur alltså även lodjur, järv, örn och björn, inte bara varg.
Koppel är en bra uppfinning förutom att vargen är väldigt glest spridd i landet, här i Sörmland 1 (en) varg som man begärt skyddsjakt på????!!!! Länstyrelsen avslog begäran. Gula hunden går lös med oss i skogen och har det bra, varje dag året om utom vid älgjakten för då vågar ingen sig ut.
Är vargen ett hot mot hunden? Ja, det är den, men hur stort är hotet, börja räkna nu!
Jag tycker vi begär skyddsjakt på lite bilister, de är ju livsfarliga.

Mina får då! Mina får kan stängas in i hus eller bakom elstängsel och har man inget hus så duger elstängsel bra och det får man till och med bidrag för i vargtäta områden.
Hotar vargen mina får? Klart den gör, men hur stort mer än i någons fantasi, räkna efter. En varg i Sörmland!

Vem är jag?
Uppvuxen i en jagande familj och i deltagit många, många drev på älg. Gemenskapen är fantastisk och håller år efter år. Har inget emot jakt, bara vissa testesteronstinna, skottkåta jägare.
Jag har hund, jag har katt, jag har höns och ankor och hästar och får. Jag är uppvuxen i Stockholm, har bott på landsbygden i Dalarna, Småland, Värmland och Sörmland sedan 16 års ålder. Jag är högskoleutbildad.

Är jag en Ärthjärna?

2009-03-09 @ 19:52:01 Allmänt Permalink


Nu i januari 2011 vill stallbacksfilosofen egentligen endast tillägga följande.

Jag är för licensjakt på varg OM

-kronans vilt, korp och duvhök också underställs licensjakt. De är många och glupska på skogsfågel, hare, rådjurkid, tamfågel och lamm.

- att skogsharen skyddas, nu är den synnerligen ovanlig på många håll i landet.

-exporterar 75 % av hjortjävlarna och grisjävlarna till Värmland, Dalarna och Gästrikland etcetera. Här i Sörmland klarar inte jägarna av att hålla beståndet på en balanserad nivå. Då får jägare och varg nåt att bita i där. Här äter de upp bondens grödor och orsakar olyckor på vägarna i stora tal, dessutom stödutfodras de med oerhörda mängder ensilage om vintrarna som i sin tur ökar på reproduktionen.

-att vargens genetiska bas är säkrad och det innebär i en del andra djurslag minst 500 individer som reproducerar sig.

Kommer nog på mer vad det lider.





Västra Granheds kvarn

Jo då, den finns, en liten rackare. Den har funnits länge.



Eric Serrander född 1725, min fars mors fars fars fars far, bodde här, arbetade här och fick sina barn här. En av sönerna, Olof, född 1760, var också mjölnare här.

Cirklarna sluts nästan. Mellan Eric och mig hittas Stockholm, Gävle, Örebro, Asker och Åker.
Viggartorp och Västra Granhed ligger i samma kommun, några mil emellan bara.

Till våren ska jag ta med mig brakameran och fota på riktigt.

Vilse i pannkakan

Inte TV-programmet alltså. Såg det aldrig då det gick under en av mina många TV-fria perioder. Men jag gillar orden för de beskriver så bra hur det kan kännas ibland.

Nu handlar det om min släktforskning och allt som det drar med sig. Det drar med sig massor. Ingen ände på det hela.
Jag är vilse i pannkakan.

Hur ska jag få ihop alla lösa trådar. I vilken ände ska jag börja nysta?

Farfars dagböcker, dokument, bilder, släktforskning. Det spretar åt tusen håll.
Facebookgruppen Serrander som jag upptäckte häromdagen, vart tar det vägen?
Mamma, moster och allt i Värmland. Jag måste dit igen.
Kartor, platser, byar, hus och alla mina förfäder som bodde där, hur ska jag åskådliggöra och hinna.
Arkivletandet, alla timmar, dokumenterandet, systemen, källkontroll- får ingen ordning på det.
Allt teknik som jag kan så bristfälligt. Bilder i mobil som inte vill överföras till datorn, mobilen som har för litet minne. Orkar inte bli ingenjör för att släktforska.

All nyfikenhet som väcks för alla dessa människors liv. Yrken, moden, fattigdom och välfärd. Knäppa idéer och kloka. Inte visste jag att klensmed var ett viktigt yrke i textilindustrin på 1800-talet.

Vilse i pannkakan.

Håhåjaja



Farfar släktforskade en liten period i samband med att han gifte sig 1910. En mycket vacker kartong 153x76. Kvinnorna med rött bläck och männen med svart. Utgångspunkten var deras gemensamma blivande barn.
Men han verifierade aldrig varifrån han fick sina uppgifter. Vet att han satt på Kungliga Biblioteket i Stockholm och letade i arkiv.

Kartongen är så vacker och ömtålig. 

Hur ska jag vårda min skatt och förädla den?

Snö, sol och bus

Tror att även djuren vet att uppskatta bra väder och solsken.



Ivan och Glimma leker tafatt



Den nyfallna snön döljer den nedtrampade snön och ger mjukt motstånd.



Minsta kompisen är allt go att vänslas med.



Tekla vill allt vara med på ett hörn.



För ett kort ögonblick fick alla fyra plats i samma bildruta.

En bra dag

Min bästa vän

i dessa dagar i allafall. På somrarna blir han bortglömd på en spik i en mörk vrå. Går före mig vart jag än kosan vänder. Vacker och stolt sköter han sina, ack, så triviala plikter. Gör min väg lätt att gå. Han har gjort mig så beroende av honom att jag inte lämnar hans spår på många månader än.



Har du också en trogen vän?


Hipp, hipp!

Idag fyller hon år, min kära unge. Hon har kalas där och vi här. Firar med världens läskigaste tigerkaka.
Den var läskigt god.



Vill inte veta vad färgen innehåller.

Favorit i repris

En nätvän kommer inom kort  få njuta av värmen och ljudet från en kamin. Kom genast att tänka på ett blogginlägg jag gjorde härom året.

Alltså! En liten hälsning till min nätkompis som gör mig glad varje dag.

Det magiska vedträet

Det börjar bli svalt ute och löven rodnar på träden. En brasa i kakelugnen framåt kvällen driver ut råheten. Snart är det dags att börja elda i pannan på riktigt. Vi eldar inte i pannan mellan maj och september, lite beroende på väder förstås.
I och med vägbygget så blev vi med mycket ved. Som nu Herr Olsson ger sig i kast med varje ledig stund. Enligt preliminära beräkningar har vi ved till och med 2012 års vinter. Herr Olsson är nu etablerad i "vedgubbeåldern". Ett fenomen som återfinns lite varstans här i världen. I den vedeldade delen av världen vill säga.
Jag tror att ved är nyttigt på många olika vis.



Den är vacker när den är staplad.
Den luktar gott.
Den är oändlig.
Den är billig.
Den städar upp i skogen.
Den passar lika bra till eremiten som till den som vill vara social.
Den passar lika bra till den gammeldagse som den moderne.
Den håller gubbarna på benen.
Den värmer oss sju gånger.

Kvällsandakt à la mig

Kom precis innanför dörren. Klockan är läggdags. Har nattat får och hästar. Fyllt på mat åt småfåglarna i hagtornshäcken alldeles bredvid utegranen som är en tall för övrigt. Passade på att rätta till ljusslingan som halkat på sniskan. Kolsvart runt mig. Kav lugnt och dånande tyst. Bara ett litet ljud, pyttelitet ljud en bit bortifrån.

Kvillrande, porlande och ändlöst.



Det är vattnet som skuttar ut ur sjön över några stenar ner i ån. Fryser aldrig tyst.

Undras hur lång tid det tar för kvällens litrar att nå havet?

Glasvinter

Gillar min glasveranda, även om den är utekall på vintern.



Den blir extra glasig på nåt sätt. Med isrosor som garnering.

RSS 2.0