Snöpromenad
Idag kom kompisen Saga. Med sig tog hon värsta snöfallet. På mindre än en timme kom det 20 centimeter snö. Promenaden innebar att fyra kräk och två tvåbeningar fick sig en omgång. Jag red Dolly i nyinköpta manskapssadeln och tog Tekla som handhäst. Att rida med handhäst är en underskattad sysselsättning. Saga red Glimma och Svea(Gula hunden) hade fullt upp med alla spännande harspår. Hararna leker för fullt nu. Vi tog en tur på dryga timmen i skritt eftersom det var glashalt under snön.
Bilden är några år gammal men snödjupet är det samma.
Alla som var med på promenaden var mycket nöjda med att vi gjorde det hela tillsammans. Lugna och trygga, glada och framåt var vi allihop.
Bilden är några år gammal men snödjupet är det samma.
Alla som var med på promenaden var mycket nöjda med att vi gjorde det hela tillsammans. Lugna och trygga, glada och framåt var vi allihop.
Gult eller grönt - eller båda
Får inte ihop det.
Vi ska köra mindre med våra bilar, byta till snåla, gasiga eller alkoholdrivna bilar. Miljarders kronor läggs ut på att berätta det för oss bilister.
Vi knotar på och försöker vara politiskt korrekta. Kikar alltsom oftast på färddatorn för att följa bränsleåtgången och vi går kurser i ekodriving.
Ja, det finns ingen ände på ansträngningarna.
Hur kommer det sig då att vi numera här ute på vischan ser en GUL postbil vid 13-tiden och sen en GRÖN Bringbil en halvtimme senare. De delar ut några kuvert var.
Dubbelt så många bilar, Dubbelt så många mil, Dubbelt så många liter bensin. Lika många brev!
Nog för att konkurrens är bra för det mesta, men finns det ingen miljöprövning här?
Osmakligt!
Hur går det ihop? Hur försvarar man detta?
Jag fattar inget och är glad att jag inte finns med i knäppgänget som gav grönt ljus för denna dumma nyhet.
Nästa gång ska jag lägga ett ord i vargdebatten, himla aktuellt här hemma.
Vi ska köra mindre med våra bilar, byta till snåla, gasiga eller alkoholdrivna bilar. Miljarders kronor läggs ut på att berätta det för oss bilister.
Vi knotar på och försöker vara politiskt korrekta. Kikar alltsom oftast på färddatorn för att följa bränsleåtgången och vi går kurser i ekodriving.
Ja, det finns ingen ände på ansträngningarna.
Hur kommer det sig då att vi numera här ute på vischan ser en GUL postbil vid 13-tiden och sen en GRÖN Bringbil en halvtimme senare. De delar ut några kuvert var.
Dubbelt så många bilar, Dubbelt så många mil, Dubbelt så många liter bensin. Lika många brev!
Nog för att konkurrens är bra för det mesta, men finns det ingen miljöprövning här?
Osmakligt!
Hur går det ihop? Hur försvarar man detta?
Jag fattar inget och är glad att jag inte finns med i knäppgänget som gav grönt ljus för denna dumma nyhet.
Nästa gång ska jag lägga ett ord i vargdebatten, himla aktuellt här hemma.
Förvirring eller förvaring?
Fickor gillar jag. Kläder utan fickor gör mig hemlös på nåt sätt. Fina kläder har små eller få fickor. Arbetskläder har många. Dom gillar jag. Men nånstans där börjar också förvirringen.
Byxor = från två till oräkneligt många fickor.
Västen = oftast tre fickor.
Jackan = oftast tre fickor
Summa = väldigt många fickor och det borde ju vara bra. Försöker vara konskvent och alltid ha nycklar till höger och snuset till vänster, men i vilket lager?
Och mobilen, plånboken, fickkniven, handskarna, inhandlingslistan, det där onämnbara, pennan, varm-korv-servetterna som är så bra att ha, almanackan, lastbilsnyckeln, bussnyckeln, bilnyckeln, husnyckeln och allt fickludd.
Det borde finnas ett optimalt antal fickor för att förvara utan att förvirra!
Det ska jag fundera vidare på.
Skafferiet har jag lyckats med tycker jag, fast jag rotade runt en stund efter hundens leversnittar igår.
Här råder förvaring utan förvirring. Som en enda stor jätteficka med belysning. Jäääää!
Byxor = från två till oräkneligt många fickor.
Västen = oftast tre fickor.
Jackan = oftast tre fickor
Summa = väldigt många fickor och det borde ju vara bra. Försöker vara konskvent och alltid ha nycklar till höger och snuset till vänster, men i vilket lager?
Och mobilen, plånboken, fickkniven, handskarna, inhandlingslistan, det där onämnbara, pennan, varm-korv-servetterna som är så bra att ha, almanackan, lastbilsnyckeln, bussnyckeln, bilnyckeln, husnyckeln och allt fickludd.
Det borde finnas ett optimalt antal fickor för att förvara utan att förvirra!
Det ska jag fundera vidare på.
Skafferiet har jag lyckats med tycker jag, fast jag rotade runt en stund efter hundens leversnittar igår.
Här råder förvaring utan förvirring. Som en enda stor jätteficka med belysning. Jäääää!
Gult återseende
Gula kompishundar. Vi är också glada!
så vi blir lite till oss....
så vi blir lite till oss....
Kärt återseende eller solskenshistoria
Idag sken solen, SOLEN, för första gången på evigheter. Det i kombination med hejdlösa nyheter från stolliga Sonja och prilliga Pia, så var jag bara tvungen att ta kameran med mig och åka till Ivan och hans gamla sommarpolare som flyttat till gården.
Enligt hörsägen så fick Ivan och Polaren nys på varandra så snart Polaren klivit ur transporten. Två illtjut och saken var klar.
-Där är du ju!! kom så leker vi! Och de gjorde dom. Tiden de lekte i somras har gjort dom till polare och det är skönt nu när deras morsor inte finns i närheten.
Så när jag kom med kameran idag så var dom mest gulliga och gick tätt ihop och åt av det som gick att äta. Tillsammans kommer de snart att slippa vara beroende av de äldre surkarten i hagen. Dom har ju varandra.
Jipppppie för kompisar av alla sorter.
Enligt hörsägen så fick Ivan och Polaren nys på varandra så snart Polaren klivit ur transporten. Två illtjut och saken var klar.
-Där är du ju!! kom så leker vi! Och de gjorde dom. Tiden de lekte i somras har gjort dom till polare och det är skönt nu när deras morsor inte finns i närheten.
Så när jag kom med kameran idag så var dom mest gulliga och gick tätt ihop och åt av det som gick att äta. Tillsammans kommer de snart att slippa vara beroende av de äldre surkarten i hagen. Dom har ju varandra.
Jipppppie för kompisar av alla sorter.
