Viggartorp

För ganska precis tre år sedan föddes Evanda här på Viggartorp. I lördags på premieringen i Julita fick hon diplom. 8+8+8+8+8 = 40 poäng. Hurra!!! Ibland är det roligt med hästar.



Grattis till ägare och hingstägare.

Obstinata damen är på turné. Först vänslas lite med pojkvännen, sen åka till elaka farbron som visade sig vara snäll innerst inne. Fjantiga matte åker hem och vilar upp sig en stund.

Snart tar vi nya tag.

Att ge eller ta emot information



Jag vill så gärna visa vägen - och så fel det blev!

eller

Du vill visa mig vägen - och så vilse jag jag kom!


Tänk då när vi byter ut gulmålade träpilar mot mängder av ord -konstigt att nåt blir rätt.

Det finns mycket att fundera på.
Nu ska jag bara hitta till sängen utan vägledning.

Fast vi har varit väldigt flitiga idag. Massor har blivit gjort på alla möjliga fronter. Det var först framåt kvällen som grabbarna i ett desperat försök att bota paltkoman traskade ner till bryggan för årets första bad.


Det lät väldigt mycket, det kanske beror på att det var 12 grader bara.


Herr Olsson och Gula hunden är rutinerade badare. Med eleganta dyk klöv dom den glittriga ytan med ett rejält plask.
Själv badar jag bara jämna år, eller vid hotande solsting.

Han kollar noga vem du är och släpper ingen över tröskeln utan att fästa inträdesbiljetten på ditt smalben. Nu hårdtränade han inför sommarens anstormning av skumma typer. Slappnade av litegrann när han insåg att vi var både artiga, duktiga på klia mage och pilla bort fästingar.

Årets slottsfogde på Borgholms slott.

Kolla här! Nästan på dagen ett år efter att Ivan knallade ut i sjön för första gången är han tillbaka med sin arabpolare som blöter fötterna för första gången.

Samma stenar i viken som för ett år sedan. Vad stor han har blivit jämfört med nånstans i junibloggen 2008.

Vi flyttade de tre åringarna i morse. Dom var jätteduktiga alla tre. Några minuter per pålle så var dom lastade och klara för avfärd. Framme på Viggatorp blev det kärt återseende för Ivan. Gamla momor Dolly och dagmamma Glimma hälsade högljutt och Ivan svarade med samma mynt. Fjordhingstarna är vana att stå i spilta så där ställde vi dom och den brune Valiant fick en box. Eftersom transporten gick så snabbt och smidigt blev väntan på hovslagaren ganska lång.
Två av grabbarna fick  sina fötter i ordning. Dom stod väl inte som ljus precis, men det gick bra och Ivan fick beröm för sina braiga hovar.
Sen kom det roliga. Nya hagen! Massor av gräs och örter. De två som aldrig sett en sjö förut blängde misstänksamt på långt håll. Det tar väl några timmar innan de kollat igenom allt och smakat på vattnet.

En spännande dag. 

Dom lär. Dom leker. Dom växer.


Samma pappa Isidor.
Lika gamla.
Olika mammor. Olika färger. Olika fasoner. Olika temperament.
Man kan ju fundera på vad våra val i avelsarbetet egentligen betyder.
Idag avmaskning.
På Onsdag flyttning med transport till hagen vid sjön. Nytt fint gräs och fin sandstrand att bada fötterna i. Det ska bli spännande att se hur de hanterar problemet med att det godaste gräset finns på några tuvor en bit ut i vattnet. För att inte tala om vilket muskelbyggande det kommer att bli. Branta backar överallt.
Och en stor ek att sova under när det lekts färdigt.

Storasyster ville absolut ge sin lillebror en katt när han kom till världen. Vi bromsade lite, men när lillebror fyllde 1 år, så köpte hon en kattunge för 25 öre tassen. Lillebror var inte så språkligt utvecklad så att han kunde ge katten något namn. Det innebar att katten fick heta - Katten. 
Tiden går och katten har blivit gammal. Han är helt döv och kan inte sköta sin päls längre, annars pigg och glad. Får sitt årliga bad när det är dags att hjälpa honom med att bli av med vinterpälsen. Allt sker lite motvilligt men efteråt ser han ung och fräsch ut.


Just i år har badet sammanfallit med lillebrors student. Katten fyllde 18 i april och Studenten
blir 19 i augusti.

Mamman och storasyster är glad åt båda.

Vi är många som är intresserade av dessa små dunbollar.!


Jag - för att jag vill hålla jämna steg med olycksfall, rävar, duvhökar och skatjävlarna.
Skatorna, som bor i största lönnen på gården, för att de vill föda upp sina ungar på bästa tänkbara diet.
Räven som har sitt gryt 50 meter utanför beteshangen och som redan  i år mumsat i sig tre tuppar, och ett okänt antal ankor.
Kunder - som längtar efter att köpa kycklingar av mig.

Skrivbordsutsikten - här har jag verkligen span på det mesta som sker på makronivå. Genom det öppna fönstret hör jag att skatorna väsnas mer än vanligt. Knallar ut och kikar upp i de gigantiska trädkronorna. Skönjer årets skatungar som klumpigt lämnar boet och kravlar omkring däruppe.

Fem minuter senare kommer Gula hunden och Herr Olsson hem från sin kvällspromenad. Ögonblicket senare står Gula hunden med en skatunge i munnen ute på gården och undrar om någon vill ha den - hon är ju apportör.
 - Den är min!! hojtar jag och klampar nerför trappen och ut på gården. Artigt lämnar hon skatungen till mig. Jag går runt knuten och förpassar skatan till  skathimlar där kycklinglever äts till frukost, lunch och middag.
Tillbaka till utgångsläget där Gula hunden fortsatt sitt eftersök på gårdsplanen. Hon hittar två till som får göra samma resa.

Himla stolt matte till den Gula hunden som räddat många ägg och kycklingar.
Känner mig mordisk, stolt och handlingskraftig.
Vem behöver TV?

En helt annan sak - hur är det att sköta hygienen åt en sur gammal gubbe?