Psykisk näring

Lite lattjo begrepp som jag fick höra härom dagen när två grabbar gnabbades om vad hästar mår bra av. Inte för att jag fattade vad de trätte om, men psykisk näring vet jag vad det är.
Kompisen från stora stan tog med sig lillgrabben för ett dygn på landet. Framåt kvällskröken kom pyjamasen på, men det blev ingen säng. Det blev mattan i stora rummet tillsammans med Gula hunden Svea.



Grabben blev nog fulltankad med psykisk näring. Svea är mästare på sånt tycker Herr Olsson.

Intet nytt under solen

Var det bättre förr? Ja, inte vet jag!
Man brottades med ungefär samma funderingar då som nu. I alla fall känner jag igen mig i min farfar.

Så här skrev han i sin dagbok den Fredagen 29 november 1918. Det är 90 år sedan!

"7.20.Tjocka +6. Skrifver vattendomstolarna. Byrån. Anna t.prof. Jacobeus,rätt hyggligt resultat. Torsten Serrander vän gäst, trött efter middag. Hvilar. Skrifver vattendomstolar färdigt,????.Skrifver Kommerskollegiet vattenkraftstatistik. Till sängs 10,30. Monica håller mig vaken t. 2,30. Flyttar ut m. henne på biblioteksgolvet 12,0."



Farfar Richard föddes 1880 och skrev skrev sådana här små dagböcker mellan år 1900 och fram till sin sista dag i livet 1949. I ett skåp ligger alla dessa dagböcker och väntar på att bli lästa. Han skrev med bläck, pyttesmått, så det är nödvändigt med förstoringsglas. Han blev lätt upprörd och känslosam och då gjorde han små färgmarkeringar i kanten av sina anteckningar. Längst bak i dagböckerna förde han kassabok ner till minsta frimärke. Där kan man följa honom på hans resor som sakkunnig i Vattendomstolen.
Vid den här tiden 1918, var han 38 år, gift med Anna, hade tre barn, Magnus, Mikael och lilla Monica. Min pappa Mårten skulle inte födas förrän 1923 och då skulle lilla Monica vara död sedan ett år. Han var Väg - Vatteningenjör och arbetade på Hydrologiska byrån i Stockholm (det blev SMHI så småningom).

Kanske kan vi följa i hans spår framöver.

Det sociala arvet

På mindre än 24 timmar så försvann vintern. Och med våren kommer allt vatten.
Det gillar vi här på Viggartorp.

Det sägs att allt är ärftligt utom åsknedslag, kan det vara så?
Nu önskar jag mig ett teleobjektiv.

Duktig förstagluttare

Sedan några veckor har hästarna stått inne på nätterna. Som förstagluttare innebär det att man får stå i spilta. De andra hästarna är inom synhåll och man får alldeles eget hö och vatten. Det är helt OK, fast när morgonen kommer är Ivan väldigt mjölksugen och mamma Tekla tycker att tuttarna spänner väldigt då.


Cool kille som har fått några guldstjärnor av fröken.
Nu börjar vi fila på detaljerna.
Att flytta åt sidan när matte vill det och att backa ut när det är dags att gå ut i hagen på morgonen.

RSS 2.0