Viggartorp

Klockan är några minuter i.....

" då kommer nyheterna strax, då ska jag kolla vädret"

- nyheterna - babbel, babbel, babbel....minuterna går

"Nu, NU kommer vädret!"

- södra götaland, växlande moln....

"undra vad jag ska laga till middag, var sjutton tog katten vägen?, undra om jag har någon ren vit skjorta?"

- lapplands fjälltrakter ihållande regn....

 "F-n, också, nu missade jag vädret igen!

Han kan flytta på sig grabben!



Ivan forsar fram tyngdlös, han är så fin och go!

Kommentarer överflödiga!



jag kvillrar hela jag av vällust efter letandet, knallandet, stånkandet, putsandet och paketerandet.

Bilden som jag kan titta på hur länge som helst.



Platsen det hela utspelar sig på heter Berget i byn Smådal i Brunskogs socken i Värmland, och där bodde min morfars mamma nästan hela sitt vuxna liv. Hon hette Brita Olsdotter och föddes den 6 Augusti 1848. Det är hon som i ljusa kläder står framför sin stuga, stödjer sig på käppen och skuggar sina ögon mot solen. Henne har jag aldrig träffat, hon dog 1942, nästan hundra år gammal, långt innan jag föddes

De andra då?
Från vänster till höger. Min mamma Brita född 1929, min moster Kerstin född 1927, båda i likadana mycket fina klänningar och skor. De ser somriga ut. Sen kommer min morfar Johan som föddes 1889, här i blomman av sitt liv, han blev också nästan 100 år gammal. Han dog 1986, 97 år gammal. Längst till höger står stiliga yrkeskvinnan Jenny, min mormor. Hon var distriktsbarnmorska och gick runt i husen på Herrhagen i Karlstad och förlöste ungar. Hon bär på en kartong, en jobbarväska och en handväska. Hon är så stilig i hatt och tjusig klänning. Vad finns det i kartongen? Är det en tårta eller något annat bakverk?  Är det sin barnmorskeväska hon har med sig på kalas hos sin svärmor? Varför det?

På baksidan står det 1938 och det ser ut att vara högsommar. Kanske är det farmor Britas 90-årsdag. Så som solen står borde det vara runt förmiddagskaffet.

Torpet står kvar än idag, lite rustad och står fint på bergknallen med numera höga träd runt om.

Hej mamma, jag vet att du kollar in här ibland. Det här inlägget är till dig.

Stallbacksfilosofen kollar Facebook till morgonkaffet. Idag handlade det om hästfötter, som hovslagaren får bryderi med när hästägaren har förståndet i armhålan eller nåt.
Hittade ett par andra fötter.



Undrar hur man sköter om dom. Fotfil och mjukgörande kanske. Och hur är det med vinklar och annat som hovslagare grunnar på. Oj,oj nu blev jag nyfiken igen.

Stallbacksfilosofen fortsätter med det hon kan - städa!

Damerna gullade med honom när han var en liten bäbis, men nu 1½ år senare tycker dom att han kan dra dit pepparn växer. Morsan var värst, pep, skrek och vispade med svansen.



Till slut överlistade han morsan och mormor genom att hoppa över diket. Det tordes inte dom. Där väntade lilla Glimma som nu bestämt att han håller sig hos henne och låter bli surkärringarna.
Värsta såpan i hagen.

Vissa företeelser får mig att titta till en extra gång



Ääälskar min kamera som som kan fästa både iakttagelser och fundringar på bild.