Passaten, snipp, snapp & slut

..eller Bertilkallenissefyranollsju, som jag rabblat så många gånger.
Så var det då dags för den sista färden, utan banjomusik.



Sprillans nya sommardäck och ytterligare en notering i serviceboken. Men det hjälpte inte. Jag tror den fick en stroke eller nåt. Med lågor och rök slutade den sina dagar med att låta tutan tjuta över skogen. Att den ser så hel ut utanpå beror på att en driftig granne hade en pulversläckare till hands.

Till tusen och en hästevenemang, som sovkabin, minst fem gånger runt i Europa, alla vardagar året runt här hemma i Sörmland och ständigt smutsig och ändå välskött. Nåja 35.000 mil är inte illa. Hämtade ut den sprillans ny den 8 Maj 1998.

Ganska sorgligt fast det är en alldeles vanlig smutsig bil. Har gillat den mycket.

Hade jag råd skulle jag skaffa en yngre släkting.

Kommentarer
Postat av: Marion

Bilar är som kärleksaffärer, somliga vill man ha jämt, andra nyttjar man bara tillfälligt utan känslor.



Andras kärleksaffärer såklart! Jag har ju min Micke, och min Volvo (som jag inte alls är förälskad i, till skillnad från min gamla Golf, som jag älskade djupt)

2011-05-02 @ 20:51:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0