Drama i idyllen - eller öga för öga.
Jag - för att jag vill hålla jämna steg med olycksfall, rävar, duvhökar och skatjävlarna.
Skatorna, som bor i största lönnen på gården, för att de vill föda upp sina ungar på bästa tänkbara diet.
Räven som har sitt gryt 50 meter utanför beteshangen och som redan i år mumsat i sig tre tuppar, och ett okänt antal ankor.
Kunder - som längtar efter att köpa kycklingar av mig.
Skrivbordsutsikten - här har jag verkligen span på det mesta som sker på makronivå. Genom det öppna fönstret hör jag att skatorna väsnas mer än vanligt. Knallar ut och kikar upp i de gigantiska trädkronorna. Skönjer årets skatungar som klumpigt lämnar boet och kravlar omkring däruppe.
Fem minuter senare kommer Gula hunden och Herr Olsson hem från sin kvällspromenad. Ögonblicket senare står Gula hunden med en skatunge i munnen ute på gården och undrar om någon vill ha den - hon är ju apportör.
- Den är min!! hojtar jag och klampar nerför trappen och ut på gården. Artigt lämnar hon skatungen till mig. Jag går runt knuten och förpassar skatan till skathimlar där kycklinglever äts till frukost, lunch och middag.
Tillbaka till utgångsläget där Gula hunden fortsatt sitt eftersök på gårdsplanen. Hon hittar två till som får göra samma resa.
Himla stolt matte till den Gula hunden som räddat många ägg och kycklingar.
Känner mig mordisk, stolt och handlingskraftig.
Vem behöver TV?
En helt annan sak - hur är det att sköta hygienen åt en sur gammal gubbe?
Vardagsdramatik och lycklig hund! Ja där behövs ingen TV.
Söta kycklingar! Åååh jag vill också ha!
Vad är dunbollarna av för sort? Om jag anar rätt är de säkert av en utrotningshotad art eller små stackare du räddat från något hönseri? Eller?
Här sträcker sig vardagsdramatiken till en holk, men talgoxe och talgox-ägg och en webkamera! :) Tyvärr har vi inte lyckats få ut den online ännu...
Jag har en genbanksbesättning med Ölandshöns, en flock som jag vårdat mer eller mindre ömt sedan 1990. Deras svaghet är att de är få (i Sverige)och dessutom ruvar sällan. Dock är min flock duktig på att ruva, vilket innebär att mina djur har ett mycket högt avelsvärde. Nu ska jag gå ut och med hjälp av mörkret flytta en höna och hennes nykläckta kycklingar till det skatsäkra hörnet av hönsgården. Hitills 16 kycklingar i år. Håll tummarna att de blir vuxna och att det är ungefär fiftyfifty mellan könen.
Jag visste det! ;)
Vilka små sötnosar! :O)
Hehehe!
"Skrattar rått!"
Vad gör man inte för att skydda sin flock.....
Pussa Gula Hunden från mig. Hon är super!
Kram
Visst är det underbart utan TV. Här har vi sett hur rågeten gav sig på räven som smög på hennes kid. Rådjuret vann denna gång. Har även skådat världens sötaste tranunge liksom dubbelkid som stryker intill hustomten. De litar på våra hundar mer än räven och det funkar bra. En helt annan sak. Det är väl för allt i världen inte Tore som du kallar för den sura gamla gubben?Kramis
Maggan!
Nej, jag syftade inte på Herr Olsson, jag tänkte på den gamla katten, vars bror gick i din lagård för länge sedan.
Gårdens folk och djur i samarbete minsann. Duktig vovve. Här har vi inte haft TV på 7 år tror jag. Saknar inte zappande alls. Naturen och djuren räcker gott som underhållning.
