Valmöjligheter
Katastrof!
Pannkaka!
Misslyckande!
Elände!
Missbedömning!
Olyckshändelse!
Har man levt ett antal år, så har vi några av ovanstående händelser bakom oss. Nästan alltid tillsammmans med andra människor.
Vad hände sedan? Efteråt? När det kan skrivas i imperfektum? Hur upplever vi minnet av händelsen nu? Vilka människor var inblandade - och var är dom nu?
Stallbacksfilosofen menar att det är av yttersta vikt att i förväg välja vilka människor man vill uppleva elände tillsammans med.
Skillnaden i upplevelsen är himmelsvid.
Att glädjas tillsammans är lätt och alla är med på noterna - att dela elände är en konst!
Välj ditt umgänge med omsorg och när du själv blir vald - ta emot med ödmjukhet och integritet.
Så sant!
Men. Ett "elände" som nästan alltid berättas med ett leende är lumparminnen. Lumparkompisar väljer man inte och ändå ser man ganska glatt på saken - efter x antal år :-)
Oftast är det svårt att veta i förväg att man ska uppleva eländes elände! Hur ska man då hinna välja någon att uppleva det med?????
När man fyller 50, så tar man sig rätten att umgås med folk som man känner sig bekväm med. De andra ratas så kvickt att man nästan glömt att de finns. På det viset minskar risken för att man behöver dela elände med fel folk.
Jag tror jag tog mig den friheten vid ca 20!!
Jag hann bli 30...men man lär så länge man lever :-)
Var det inte svårare än så!!! Busenkelt, med andra ord!!! :-)
Efteråt, bakåt eller tidigare. Jag försöker alltid att få en bakgrund, levnadshistoria, familjeförhållande, eller något annat. Det tycker jag är oerhört viktigt så att patienten märker att man SER den och kan samtala kring något, i de fall som det går!!/MR Udda
Blev också klok vid 30 då började jag välja vilka jag skulle dela elände med ;-)
Tänkvärt Jennika!
