Glass
Mango, pistage och lite lakrits.
Nä.
Nyrenoverade trädgårsmöbler.
Så nöjd.
Det bästa jag vet
Att jobba med händerna.
Att ladda för utflykt.
Kartor, matsäck, hund, kamera och resten av familjen. Nu köööör vi.
Å sen hem igen och avrunda dagen.
Svårare än så är det inte.
Älskar Internet
Kunskapsbank
Ärvt grejer efter min moster. Bland annat en väldigt gullig liten sked. Putsade upp den och började fundera över stämplarna.
Googla lite och vips var gåtan löst!
Den fick genast bästa platsen - i sockerskålen.
Är det Svarthavre som envisas med att drösa ner mellan springorna i taket i drängstugan? Väldigt gammal i så fall. Har inte hittat svaret än men jag har ingen brådska.
Vänner & bekanta
Att hålla kontakten, eller återfinna gamla vänner &bekanta eller hitta nya. Avstånd är inget problem. Sociala medier och mail är väl det vanligaste sättet att umgås på.
En ny vän hittade vi på Blocket.
Och en annan via sociala medier.
Likaså hittade jag en kär barndomskamrat.
Gemensamma intressen.
Får, Fjordhästar, lantrashöns, släktforskning, naturen och landsbygdspolitik. En salig blandning av glädje&sorg, ilska&uppgivenhet, kunskap&skvaller, vetenskap&tyckande.
Artiklar, sociala medier, hemsidor, mail, googla.
Det gäller att vara källkritisk ibland. Och nästa stund är det personliga kontakter med både glädje och sorg.
Klart jag köper majblomma av en Fjordfamiljsdotter som bor långt åt ....
Hönsfrågor avhandlas på alla möjliga sätt.
Får och Fjordhästfamiljen är mig kära och där finns det hur mycket som helst på Internet. I olika former varje dag.
Släktforskning är väldigt Internetbaserat. Databaser, forum, sociala medier, googla och olika programvaror.
Jag älskar Internet.
Allt måste inte gå fort.
Det hade varit så enkelt att åka till närmaste butik och köpt nya trädgårsmöbler. Lätta, i plast och underhållsfria.
Näää, se det går inte.
En god vän med tummen på rätt ställe gjorde nya trädetaljer. Nu är det min tur. Måla är min grej. Ockuperar köksbordet.
Lite andra funderingar.
Är det här Svarthavre? Undrar hur länge sedan den bars upp på drängstuguvinden? Drygt en mansålder skulle jag tippa.
En gång i världen när sophämtning inte existerade så slängdes allt mellan himmel och jord i backen ner mot sjön. Fortfarande hittar jag både det ena och det andra där. De finaste grejerna hamnar i fönstret i drängstugan. Flugor, spindelväv och damm ger bilden lite patina.
Predatorer
Att-göra-listan tar aldrig slut.
Marklevande predatorer får hädanefter söka föda på annat håll.
Lite finmaskigt ovanpå, sten och jord förankrar.
Håller tummarna för en bra hönssäsong.
Jag, mitt jobb och min landsbygd.
Jag. 62 år gammal. Kan lite om mycket. Mest om djur&natur. Lite om folk också.
Mitt jobb. Köra buss. Mest skolbarn. Lite då och då längre bort från hemsocknen.
Min landsbygd. Jag bor här. Jag jobbar här. Jag är här.
Här kom jag inte förbi när Gorm var på besök.
Det finns tid och plats för ömhet.
Med stövlarna på. Med fötterna först. Just så och inte förrän då lämnar jag min landsbygd.
Vägen
Vi bor längs en vacker smal grusväg ute på landsbygden. På gränsen mellan åker, sjö och skog. Vägen, 9 kilometer lång, sköts av oss som bor längs vägen.
Det är en vägsamfällighet.
Sex året-runt-boende och lika många fritidsfastigheter.
Nu har tjälen gått ur jorden och vi manar fram våren.
Några av oss är flitiga promenerare. Det syns att dom tycker att vintern är slut.
Nu ligger det prydliga små högar med jämna mellanrum i vägkanten.
Nytt och gammalt, huller om buller
En bra dag
Lite gammalt.
Det är på dagen 26 år sedan vi flyttade in på Viggartorp. Det har varit mestadels väldigt fina år.
Lite mer lite gammalt.
Hönsgården har vi nog gjort om nästan helt vart femte år. Nu ska det bli annat. På lite lustiga vägar har vi kommit över robotburar från Volvo på västkusten. Det blir nog bra. De styva nätsektionerna kräver att man tämjer naturen en smula. Det kommer nog hålla vår livstid ut.
Något sprillans nytt.
Precis när jag gick in för att laga mat så behagade en ungtacka på att lamma. Det var bara att stanna kvar hos djuren ett tag till. Ett fint bagglamm som tackan sköter om på bästa sätt.
En bra dag.
Kul att återanvända grejer som andra inte vill ha längre.
Mina svagheter
Är svag för böcker. Gärna lite nördiga på olika områden. Den här snubblade jag över på ICA igår. Hört talats om den som läsvärd.
OH ja!
Den är det!
Visst är jag svag för gödsel.
Eftersom jag är svag för jord.
Eftersom jag är svag för det jorden ger oss.
Eftersom jag är svag för djur.
Eftersom jag är svag för mat.
Eftersom jag är svag för tallriksmodellen.
Därför är jag svag för kunskap om gödsel.
Pausunderhållning
Det bästa med en trevlig och kärleksfull hund är att man måste ta paus ibland för att tanka lite kärlek.
Varje morgon
Jag vaknar. Oftast av mig själv, före klockan.
Vänder mig åt vänster och sätter mig upp på sängkanten.
Är det ljust ute så är det det här jag ser.
Och ändå inte.
Det vita i framkant på bilden är fönstervadden mellan fönstren.
Sjön, viken i den södra änden av Viggaren, har olika ansikten varje dag.
Idag, strax efter en tidig påsk, är det bara en smal remsa is kvar.
I morgon är den nog borta och sjön har fått ett nytt ansikte.
När jag vaknar är jag nyfiken.
Projektarbete
Nog kan man kalla det för projekt alltid. Det började med att jag för länge sedan och varje år önskade mig ett nytt hönshus. Så fyllde jag då sextio år för nästan två år sedan och då fick jag en liten papperslapp av min man. Det stod "vi gör ett försök". Försöket har nu pågått i nästan två år.
Tadaa!
Dörren fick jag av en vän i Småland, fasaden är brädor från ladan som stod på andra sidan vägen förut och de vita nätsektionerna har varit robotburar på Volvo i Göteborg.
Det som inte är gjort än, är att måla fönsterkarmarna. Måste bli lite varmare först. "Fönstren" är kanalplast 35 mm tjock. Vi har god erfarenhet av kanalplast i växthuset och ville prova det i hönshuset. Höns är inte så intresserade av utsikt. Ljuset är viktigare. Från den närmaste knuten kommer hönsgårdens nätsektioner fästas.
På en enkel hylla med en stadig framkant har jag ställt fyra plastbackar från IKEA som heter Sortera. Målat dom mörka på framsidan och sågat hål för hönsen. Masonitskivan hänger i krokar ovanför redena. Den ska förhindra att hönsen sätter sig uppe på redena och skitar ner.
Så här ser det ut från en annan vinkel. Plast är väl inte så himla skoj, men oj vad det är praktiskt. Eftersom jag dessutom är angelägen om att få mina höns att ruva så är det lätt att flytta hela plastbacken till ett lugnare ställe om nu någon visar tecken på att vilja ruva. Under redena syns den lilla hönsluckan.
Kanalplastfönstren inifrån. Släpper in mängder med ljus men utestänger gassande sol. Dessutom är de hyggligt isolerande om vintern. I taket hänger foderautomaten som jag ärvt efter Sonja. Väldigt bra grej. Maten till min lilla flock räcker sex, sju dagar om jag fyller den till brädden.
Hönshus blir jäkligt skitiga med tiden. Det bara måste vara lättstädat. På golvet har vi låtit lägga en plastmatta av våtrumskvalitet med höga uppdrag på väggen. I stället för golvbrunn har vi gjort ett rejält hål rätt ut på backen. När hönshuset ska tvättas så måste det vara lätt att bli av med vattnet. När det inte används så har vi "pluggat" det med en rund träbit. Lätt att göra en ny om den skulle bli dålig.
Det är högt i tak och med två stycken ventilationssnurror. Höns vill ha frisk luft. Väggar och tak är målade fyra gånger med våtrumsfärg för att vara lättstädat och för att ohyra inte ska hitta några springor att gömma sig i.
Här ska hönsen sova på sina pinnar. Pinnar av lövträ ( barrträ blir kådigt) som byts ut varje år. Under pinnarna hänger en ram med styvt stålnät. Hönsen skiter som mest när de sitter på sina pinnar. På det här viset ramlar skiten ner genom nätet och hamnar på "nedervåningen". Den består också av en ram fast med en plastad träskiva på. Har kollat att skottkärran går in under skivan så det blir lätt att raka ner skiten då och då. Allt hänger i kedjor och krokar från snesträvorna som är rejäla. Bara att haka av och slänga ut för rengöring.
Sett från sidan. Stolpen mitt i hönshuset är bara fäst i taket. Stabiliteten kommer när sittpinnarna skruvas fast i snesträvorna som i sin tur är fäst i bortre väggen och i stolpen. Har använt slaktkrokar att häkta fast nät- och gödselskivan i kedjestumpar.
Vattenautomaten har jag haft i många år och den fungerar ypperligt så länge det inte är frysgrader. Den står på en halvpall Står den direkt på golvet blir det fullt med skräp i vattnet på en gång. Dessutom blir det ingen blöt fuktig klump av strö och annat skräp runt vattnet när den står lite luftigt. På väggen har vi lyxat med ett termostatstyrt element anpassad till dammiga och fuktiga miljöer. Vi vill slippa frysgrader.
Vi har ljus så klart. Till höger om dörren sitter en timer som kan förinställas om och när man vill att lampan ska tändas. Med en enkel knapptryckning kan man tända lampan på andra tider utan att automatiken behöver ställas om.
Så! Nybäddat!
Jag har haft höns nästan hela mitt vuxna liv. En hushållsflock som gärna får föröka sig. Jag visste inför det här projektet vad jag ville ha och nu har jag fått det. Jag är nöjd. Mycket lyxigt. Mycket nöjd och tacksam för att min man ger mig vad jag önskar. För det är han som gjort alltihop. Precis som hönshusinredningsarkitekten sagt.
Hönsen, mina fina Ölandshöns, har knappt kikat in i det nya hönshuset. Förändringsovilliga typer. Det blir tvångsförflyttning i kväll.
|
|
|
|
Still goding strong
Så kom då äntligen vintern. Lite snö och några minusgrader. Då kommer kökspannan från Arvika väl till pass. Sedan 1949 har den tjänstgjort här på Viggartorp. Nu sprakar det bra om granklabbarna jag just lagt in.
Att ha egen ved ser jag som en slags Robin Hoodskatt. Direkt från vår lilla skog, via kökspannan och nu börjar elementen bli varma. Inte en enda spänn har vi lämnat ifrån oss för att bli varma. Dessutom värmer varje vedträ oss sex gånger innan den för sjunde och sista gången brinner upp.
Julgrönt
Solen skiner, vinden är mild och vi är samlade.
Städiver
Jag vet. Jag är jättetöntig. Gillar att städa. Fast det kan gå ett tag mellan gångerna. Känner mig som en världsmästare. Hittade ytterligare ett tips på hur man gör ren ugnen. Det tipset var lika värdelöst som alla andra jag provat. Det är hårt gnuggeri som gäller.
Ugnen är flitigt använd i 16 år, så det var hög tid för en makeover. Resten av julhelgen ska jag bara roa mig och spegla mig i den skinande spisen.
Kan inte låta bli
...att stryka mina kökshanddukar.
Därför att...
...det är vackert
...jag ser min mammas och mormors hand
...Johan &Jenny Olsson
...Smedberg
...det handlar uthållighet
...det stora värdet i de små tingen
Favorit i repris
Pepparkakor från Råneå, försök nummer två. Verkar lovande. Den här gången gör vi som Evas mamma. Gör korvar av degen, ställer kallt över natten. Skär skivor i stället för kulor.
Nu ska jag aldrig köpa pepparkakor med palmolja i. Hurraaaaaaa
Oansenlig
Så här är det nog i många idella föreningar. Ett oansenligt yttre och bakom det enorma urkrafter som kan försätta berg. Vänder jag på bladet så syns storheten.
Med glädje och stolthet ska jag nu betala medlemsavgiften för 2016. Tänk vad mycket världen kan få för mina och dina 300 kronor.
Provanställd
Låt mig presentera Loppan. Efter ett år som hundlös familj gick det inte längre. Vi har pratat och funderat hit och dit. Valp eller vuxen, Stor eller liten, korthår eller långhårig. Så snubblade vi över Loppan. Det var inte svårt alls. Favorit i repris. Golden Retriever, tik och vuxen. Så väldigt mycket är sig precis likt som för drygt ett år sedan när Svea, Gula hunden, Slynan lämnade oss för alltid. Lite skiljer. Mycket mer väluppfostrad, mycket mer matglad och välputsad.
Frukosttajm
Tuggtugg.
