Viggartorp

En trasselhärva av sladdar, tunga klumpar som brer ut sig över flera hål i skarvdosan, och som bara passar en apparat. Hur många laddningsbara grejer har normalfamiljen? Vi har iallafall en låda som innehåller det som blivit över genom åren och vi vågar inte slänga nåt. Tänk om de behövs en dag. Min mobilladdare fick sig en kyss i det där åskvädret för lite sen, så nu måste jag åka en sväng ner till byn och köpa mjölk och ladda mobilen i bilen. Eftersom ingen i lådan passade.



Själv laddar jag mina batterier så här, med gula hunden och senile katten som övervakare. Inte riktigt trådlöst, men nästan.

Blev det badväder.........för mig! som bara badar ojämna år.

Gick röret mellan pumpen och brunnen sönder så vi blev tvugna att laga det, precis efter det att fiffiga grannen skaffat sig en grävare, när många gäster kunde dela på handdisken med sjövatten, när Oppunda VVS fixar fram grejer och manicker fast dom redan stängt på fredag eftermiddag.......hade varit värre mellan jul och nyår med alla bortresta och en meter tjäle.

Har åkrarna runt Smedstorp som legat i träda hur många år som helst blivit plöjda.........aldrig har väl koskit luktat så gott.

Kom den nya kameran med posten........knäppa, knäppa, knäppa...

Har jag fått veta hur man bär sig åt för att låren inte ska klibba ihop när man har kjol varma dagar, superbra tips........gissa hur !!

Vann Björkviks RF brons på Lag-SM i distans....min härliga duktiga hemmaklubb.

Har jag ett mål med min ridning..........Lätt D med Dolly när det blir Blåbär i höst; det ni!!

Klippte sonen gräsmattan igår....blev som ett salsgolv.

Fixade vi en ny rabatt åt de gamla perennerna.....hoppas dom överlever flytten.

Var det dags för sommarpremieringar på Brunnstorp.....fem diplomston och många vänner.



Lyckades jag fånga storasyster och lillebror på samma bild....söta rara barna mina.

Idag är det varmt och skönt . Vänner från stora staden är på besök. Leka sommarliv. Ut i roddbåten med lilla ekan. Till Flata klippan med kakor och saft. Dottern tar med sprillans nya kameran och hittar många objekt.
Vår sjö kan erbjuda allehanda fenomen.


Lill-Tore han kan han! Sprider en aura av harmoni omkring sig.
Den som tror att det är ett trix är välkomna att syna korten. Badkläder krävs.

och mycket nöjd med den senaste veckan. Alltifrån den vackra osten i Boxholm, det uppblåsbara liggunderlaget, att vi höll oss torra i tältet, de nya röda gummistövlarna, att kaffet på Börjes fortfarande kostar 1 krona och 50 öre, att brukstävlingarna trots strul slutade hyfsat, att få träffa en härlig bonde jag jobbade hos för 28 år sedan till att vi kom hem trötta och nöjda sent söndag kväll.
Veckans bonus är naturligtvis att det gick så himla bra för Östgötarna och deras hästar.
Allra bäst är känslan av att vi har det så bra tillsammans, hjälper varandra, gläds med varandra och arbetar tillsammans.
Att ingå i en gemenskap men ändå inte försvinna som individ. Härligt!



..... och hemma i skogarna väntar svampen, skörden igårkväll räckte till oss alla.

Det ritade strecket bildade dråpliga historier på TV-skärmen. Minns inte när den roliga streckgubben gick att beskåda på TV.
Kom att tänka på Linus idag när det var premiär för Ivan att få sin spretiga, långa man klippt för första gången.
Han utvecklas på alla sätt och vis. Från det att jag tyckte han var skygg, sen så blev det hög integritet och nu, två ½ månader gammal är han mycket social, trygg och lätthanterlig. Kompis Sonja kliade med piggborste överallt så det var plättlätt att klippa manen under tiden.
Nu syns den vackra svarta linjen, därav tankehoppet till Linus på linjen, i mitten av den i övrigt ljusa manen. 
Nu är det ingen tvekan längre, han blir musblack som pappa, mormor, farfar, farmor, mormorsfar och mormorsmor.



I morgon blir det kära besvär att förbereda resan på onsdag till Tingsryd och årets SM för fjordhästar. Vi försöker samåka allt vi kan så att bränslekostnaderna hålls nere. Det bästa av allt är att goa dottern kommer med tåg till Växjö på Torsdag, så vi får umgås under fältmässiga former, det som vi är bäst på.
Till sist blir jag lite nervös, måste läsa på om bruksekipagen, så att det finns nåt gott att berätta om de olika ekipagen på lördag när tävlingen går av stapeln.
Har nu insett att tiden för liggunderlag är förbi, ska lyxa med en luftmadrass istället. Och den kända kudden som jag är van vid.

Nu har jag hela flocken samlad, tonåring, ankungar och kycklingar.
Lite nytta har man av valparna när de växer till sig. Skicka upp dom högt, längs husväggarna till exempel. Det är nästan 15 år sedan magasinet fick rödfärg på sig. Hög tid nu.
Penningsugen tonåring blir plötsligt arbetsvillig.
Klippa gräs, klyva ved, trimma under stängslen. Sen tar fantasin slut. Vad ska jag nu hitta på?



Han funkar bra som vakthund mot skatattackerna i hönsgården som han har där under sig.
Alla plockar de röda vinbär från jättebusken vid magasinsväggen.
Det finns så det räcker åt alla.

Äntligen....Det gick så fort och ändå dröjde det ända tills igår ungefär 16.34. Nu är dom Team Andersson på alla nivåer utom hästtävlingar där de konkurrerar stenhårt som Team Filippa och Team Gusten. Några bilder från igår har inte jag, men många andra. Det hanns liksom inte med. Det var så mycket som skulle styras upp för att bli bra. Det blir en gammal bild från när de började synas tillsammans.
Elin vacker som en drottning och Pinge som en färgglad stolt tupp.
Tillsammans med släkt och vänner från när och fjärran,  firade vi de tu med ett kalas, ett praktkalas, som inte var slut förrän andra äter frukost.
Sång och musik, spex och skoj, speleman och glass. Gustendragen finvagn från kyrkan, med fyra kompetenta kuskar ombord. Vi var så fina allihop och kände oss bekväma med det, det var ju ett kalastillfälle att få pynta sig ända upp i hårfästet.
Jag har träningsvärk efter att ha dansat som en stolle för första gången på 15 år, eller nästan 25 år. Det är ju nästan det roligaste jag vet. Helst vals med en som verkligen kan, då reser sig håren på armarna.
Tänk att få vara med om en så stor sak som kärlek i offentlig form, det får känslorna att svalla. Det handlar ju om det viktigaste i livet, att älska sin nästa såsom sig själv.



De är mig så kära Elin och Pinge!

Hörde ryktas om att nästa par ut var några som jobbar på ett fyrspann med fjordingar i fyra olika färger. Inte förrän då är de redo.
Hur svårt kan det va???!   I våra kretsar!!!   Det är ju gjort i morgon dag, nästan.
Tack för slafen förresten!

Polaren Pia och Söta Sonja har för mycket bete.
Kompisen Kicki har sto och hingstföl hemma utan bete och för mig är det nåt liknande. Sagt och gjort! Ikväll flyttade vi två hästar en bit bort i byn. Herr Olsson och gula hunden gjorde oss sällskap. En fin promenad längs de gamla vägarna som band ihop varenda stuga i socknen. Vid Brudhällen stod hela trädgården i blom. Halvvägs smet en kåt minishettishingst ur sin hage och slog följe en bit in under magen på Tekla som inte hade nåt emot det. Gränslöst dålig smak! Det gillade inte Ivan som gav honom en känga. Vi knackade på och återlämnade det lilla gulliga aset.
Vi gick en bit längs stora vägen med asfalt. Det låter så fint när hästar går på asfalten. Hör takten så bra.
Väl framme gjorde det inte nåt att kameran blev kvargklömd på soptunnan hos minihingsten. Att släppa ihop en fjorda och en arab, kan bara gå på ett sätt. Fjordan dyker ner med huvudet i gräset och äter, låter sig inte störas. Araben flaggar bort i hörnet av hagen och stannar där en stund. Inget fotoobjekt alls.
Tack o lov blev vi hemskjutsade. Hade varit jobbigt att släpa på selen, gula hunden, hämta kameran halvvägs och sig själv i sju kilometer.



Idag höll Herr Olsson i kameran, när han inte lägger den ifrån sig på andras soptunnor.
Promenader kan rekommenderas.

Sluttramsat är det på lördag kväll. Att kidnappa blivande brudar ingår i tramset, det glada och kärleksfulla tramset.
Då pustar vi ut lite till mans. Vi har haft skoj hela vägen. Nu är det bara den stora finalen kvar.
Tänk att det bor så mycket glädje och förhoppning i att planera, fixa och dona. Det spelar nästan ingen roll om det är en husrenovering, ett vägbygge, en hästtävling eller som nu, kära vänners bröllop. Kanske är det tron på att det går att göra något som betyder nåt gott för människor. Oavsett om det är nära och kära eller okända deltagare på en hästtävling.



Herr Olsson och jag har suttit en stund nu i kvällssolen och njutit av att planera vilka träd som så småningom behöver tas bort längs stranden. Det är livet på en pinne.