Viggartorp

Jodå två lördagar i rad har vi varit på galej, Herr Olsson och jag. Nu slog vi på stort och träffade de stora barnen i den Kungliga huvudstaden och gick på teater. Röda sammetsridåer, guldiga krumelurer, strålkastare och applåder. Ute är det grått och Gorm är på ingång. Det finns många väldigt olika pusselbitar i livets pussel.

Huset var grönt. Många små rum. Fem i familjen runt bordet i det lilla köket. Två fönster. Bordet stod mellan fönstren. Pappa satt vid det ena fönstret och jag till höger om honom. På kortänden satt vänsterhänte lillebror. Mittemot mig, närmast spisen satt mamma. Lillasyster till höger om henne. Så nu var vi samlade för någon slags måltid. Pappa glänta lite på gardinen för att ha koll på uppfarten till huset. En brant backe upp från den hårt trafikerade Fiskartorpsvägen. Just nu, många år senare, letar jag efter ett tyg att göra en gardinkappa. Jag hittade gardinerna från Fiskis och det väckte många minnen. Älskade färgerna och mönstret.

Ord är överflödiga. Måste upplevas

Nu börjar upploppet när det gäller hönshusbygget som påbörjades förra sommaren. När det blev dags för fönster ville jag prova nåt nytt. Hönsen vill ha mycket ljus och det ska helst hamna på golvet. Däremot tror jag inte att de är så himla intresserade av utsikten. Det blir väldigt stora fönster. Vi köpte kanalplast som man bygger växthus av. Det blir onekligen väldigt ljust. Hoppas jag har tänkt rätt.

Någon gång på 80-talet åkte Herr Olsson från Bromma till Bagarmossen och köpte en väl begagnad trappstege för 50 spänn. Sedan dess är den flitigt använd. Den har alltid varit lite låghalt, men inte mer än att vi har kunnat parera det. Idag blev det nästan pladask. Så nu åker den till slakt. Tänk vad tiden går. Om inte annat så skvallrar våra väl använda ting obarmhärtigt om det.

Bilderna alltså. Kunde inte låta bli. Visst är han grann Ivan? Matilda och Petra har verkligen slipat fram diamanten ur gråstenen som flyttade till Skellefteå för några år sedan.

Inflyttningsfest till jul kanske?