Viggartorp

Föresatserna är goda, viljan och kunnandet  finns, att montera upp en ny fin pool. Vi börjar med rödvin, ostbågar och massor av cigaretter. Sen fortsätter vi med grillat, grönt och massor av olika kryddgoda geggamojor att doppa det gröna i. Vi ptatar i munnen på varandra och smular ner hela verandan med vitlöksbröd och ostbågar. Har det sååå himla bra.
Jodå den nya poolen kommer att bli toppen, men så börjar det regna och bli lite småkyligt så U sätter på sig regnrocken för att inte bli blöt. Tillsammans hjälps vi åt att släta ut duken i botten medans poolen, sakta, centimeter efter centimeter fyller på sig. Inget att bada i än. Vi fyller på våra glas ochh oss själva. Kompisar är ju toppen att bara vara med.
Mätta och belåtna sneglar vi på poolen som så här dags(läggdags)är fylld så att det fyller ut hålfoten.
Är det inte lite väl kallt för att bada?
Lite för sent också.
Och jag är jättesmutsig, jag kommer ju att skita ner vattnet.
Guuu, ja e dödstrött, orkar inte.
Å, mätt är jag me.
Å så vacklade jag hem, smutsig, mätt och mycket nöjd med kvällen.



Det ska tydligen bli värmebölja i veckan som kommer, då är nog poolen både full och varm. Då blir det ett nytt försök som vi inleder med rödvin, ostbågar och massor av ci..........

Så var det dags att flytta hästarna till lilla hagen nere vid sjön. Tog alla fyra hästarna i ett svep. Två i snöre, två lösa bakefter. Damerna i täten visste precis vad som var på gång, så de pinnade på, sneglande in i hagen där det gröna gräset väntade på att bli uppätet.
Väl inne i hagen gick jag till ena änden av hagen och busvisslade. Dunder och brak, prutt och skrik, hela bunten i full kareta, en bredsladd där hagen tar slut, pannluggarna lyckligt resta i vädret. Så knallar jag tillbaka till stranden och busvisslar igen. Samma race, det är så roligt att springa när jag visslar.
Någon timme senare sitter jag och kompis Kicki på en stock vid strandkanten och pratar häst (förstås). I fickan har jag kameran så klart så några bilder blev det. Närmare bestämt 287 stycken.
Jag trodde han var en lite feg typ, den där Ivan, men jag får backa och kalla det för hög integritet istället. När damerna hade fullt upp av allt gräs så kollade Ivan in de nya omgivningarna. Sjön var ju jättekul att plaska i, och gräset på tuvorna är extragott där ute i vattnet.
Fin kille!  Undras om han inte blir grå iallafall.


För övrigt anser jag att busvissling är ett kunnande som hör till livets grundkurs. Hade nog tappat bort båda mina barn och min man om jag inte kunnat busvissla och kalla in dom från periferin.

 

Tänk att det inte med gott samvete går att påstå att nåt är klart. Husrenoveringar till exempel. Den är klar men ändå inte, det fattas ju bara en liten bit av taklisten.
Så är det nu med nya vägstumpen. Den är klar, men ändå inte.
Vi gillar den skarpt. Trafiken är nästan borta känns det som. Himla svårt att föreställa sig att bilarna skavde på husknuten förut.


Nu bor vi där uppe på hyllan och ser ner på resten av den förbipasserande världen. Nu fattas bara resten. Att snygga till, få rätt fart på grönskan igen.
Paradiset har en fläck mindre.

Körde sonen till tåget, går i skolan vid Odenplan i Stockholm. Åkte till kyrkbyn och tankade. Hilmen blåsvart över byn, tänker; nu kommer åskväder från sydost, bäst att skynda hem och koppla ur allt värdefullt. Hann bra, gjorde en kopp kaffe, satte mig på glasverandan för att invänta vädrets skådespel.
Det kom som en ljuskaskad två meter ifrån mig, från stora rummet ut genom dörren, samtidigt med en knall som fick hela huset att olustigt skaka på sig.
Hunden och jag hoppar upp, rädda, förvirrade och sniffande i luften. Luktar bränt, metalliskt och syrligt. Strömmen är borta.
Tassar runt i huset, försiktigt.
Kontoret, där har det hänt nåt. Telejacket är svart, närmaste elledning är svart och med ett prydligt hål ända in till de vitala delarna.
Vimsar runt en stund med min mobil utan täckning, urladdat batteri och tomt kontantkort.
Hunden och jag smyger runt huset, nej, det brinner inte någonstans. Regnet vräker ned. Hästarna regnracar av glädje, det här är kul.
Sätter oss i bilen och åker till händiga grannarna två kilometer bort. En av dom, en han, plockar på sig fiffiga verktyg och följer med och grejar och donar med trasiga ledningen och proppar, mäter och hummar och åker hem igen.
Kom undan med blotta förskräckelsen, och några blåsta datordelar.


Hos grannarna på andra sidan sjön for ett eldklot rakt genom köket och svedde av ögonbrynen på frun i huset. Hon satt i bilen resten av dagen.
Vi här på vischan behöver inga adrenalinkickande fritidssysselsättningar. Att bara leva är spännande nog. Det är därför vi håller hastighetsbegränsningarna, vill ju inte missa nästa åskväder.
Puh!

.....som jag känt ett antal år nu. Hon har en egenskap som jag beundrar högt.


Hon hälsar på, för att hon har lust. Alltid med sin tax i ett långt snöre, han är ju en jakthund.
Idag kom hon igen, när vi stod på höskullen och lassade fjolårshö, fint som tusan. Elevatorn som jag kockat till mig hade hicka och stannade efter var femte bal, så då kunde vi prata lite, och  stapla höbalar.
Om ni ska önska er nåt av värde - önska er en kompis som hälsar på utan ärende för att hon vill. Det är höjden av mänsklighet. Hon heter Pia och är från Blekinge, och har hamnat här i Sörmland precis som min man som också är från Blekinge och vars brorsa och farbror jagar ihop med Pias farsa, i Blekingeskogarna. Hängde ni med? Det gör inget. Världen är liten i allafall.

Eller vad sägs om den här skocken? Hela famlijen har försökt räkna dom och efter lite diskussioner har vi enats om att det är 30(trettio) stycken små dunbollar. Så har ni vänner och bekanta som om så där tio veckor vill ha prima myskankor, så vet ni var dom finns. Underbara små gårdsfåglar, jättegoda att äta och okomplicerade att sköta.



Dom gula blir vita som vuxna och de andra som gamla mamman till höger. Om bara några dagar är dom inte alls lika gulliga längre, växer oerhört fort.

Vi älskar hästar i allmänhet och fjordingar i synnerhet. Gamla hästen och jag har samma sorts bukfetma och mängder av celluiter i låren, men vi är glada åt vår nya kompis som drar ut oss på äventyr. Vi travar på bortvägen och skrittar på hemvägen så inte vi riskerar tokfart och avramlingar.


Tänk va gott det är med grässträngar i mitten, en bristvara i dagens vägnät.

Lördag och söndag gick till att bygga bruksbana hos Polaren Pinge, för att kunna tävla på den i 30-gradig värme. Jädra tur att vi var just där med små skogsdungar som vi alla sökte skugga i.  Det är så himla kul med bruksgrenarna. Rent obarmhärtigt avslöjas det vilken träning häst och människa utsatt sig för, vem som bestämmer, vem som är ung och orutinerad. Nåväl, vid dagens slut var det klart vem som skulle representera Östergötland i brukskörning på SM och vilka två ekipage som tävlar i Allroundgrenarna. Tänk att det var hela åtta ekipage med i starlistan för allroundhästarna. Det är ju halva startfältet på SM. Ytterligare två ekipage har kvalificerat sig på egna meriter och Team Gusten vann förra året så de får ju åka som försvarare. Sammanlagt kommer det att delta fem allroungekipage från Östergötland i Allroundklassen på SM i Tingsryd i slutet på Juli. Läs mer på www.ostergotlandsfjord.eu  för detaljer i poängligan. Uppdaterar hemsidan i morgon Torsdag.
Här är en av dom. Tog 350 bilder, den här gillade jag bäst.



Cheeba 3299 med Per Axelsson som kusk.
Snart dags för Ulla att putsa bucklan som vi vårdar ömt , den som vandrar till den poängrikaste lokalföreningen på SM varje år. Vi har den i år och den ska stanna här. Det jobbar vi på.

Tillgång och närhet till vatten är inte bara livsnödvändigt, det är roligt också



tycker Svea, som njuter med husse nere i viken.

Min son bjuder på vacker musik som strömmar ut ur hans rum. Underbart melodiskt. Han avslutade just en konversation med söta storasyster. Som är så klok att det räcker åt oss alla. Herr Olsson lär sonen hur man grillar. Jag har gjort en marinad till kotletterna.
Hel dag i skolbussen, kört ungar till gumpan, från gumpan, till skolköket, bussen full av kanelbulledoft på återvägen.
Mina nya muskehjältar, vägkillarna, kör sin egen grusdressyr, när de balansera med jättemångatontunga maskiner, kors och tvärs här på åsen. Vägen är nästan klar. Vägverket har varit här och gjort syn idag.
I morgon ska jag vara hemma och försöka komma ikapp, med allt som ligger efter.

På lördag ska jag åka till Pinge och bygga bruksbana, grilla med vänner där på kvälllen, sova över, brukstävling på söndag. Sista uttagstävling till SM. Tänker uppdatera hemsidan senare ikväll med startlistor och nu aktuell bild.
24 starter på vår lilla lokala tävling, fler än på SM om man tänker efter.

Nä nu kallar söta sonen, vill ha ledning. Jag hastar.



Dumperdressyr, likvärdig med galopppiruett.

Blåbär är söta, nyttiga och borgar för ett långt och rikt liv.
Idag har jag och många av mina vänner i byns ryttareförening ägnat oss åt blåbärsaktiviteter. Det är ett antal steg kvar till tävling om det överhuvudtaget blir någon tävling.
Domarna går banan tillsammans med stora och små blåbär, berättar om vad saker och ting heter och vad det står i regelboken. Vill poängtera att dressyrdomaren går banan med dressyrekipagen.

Alla får blåbärsrosetter och det skrivs inga resultatlistor, bara deltagarlistor. Även de flesta funktionärer är blåbär och lär sig varför hopphinder byggs som de gör och inte på nåt annat sätt. Till och med vädret var blått.



Kolla hinderhöjden! Det var inte bara shettisar med små blåbär på den höjden, även gamla och stora blåbär utmanade sina rädslor över 20, 30 och 40 centimeter.
Läs mer på www.bjorkviksrf.se och hör vad andra tyckte om dagen.

Jag kommer att somna mätt och belåten efter dagens dos av blåbär.