Allt måste inte gå fort.

Det hade varit så enkelt att åka till närmaste butik och köpt nya trädgårsmöbler.  Lätta, i plast och underhållsfria. 
Näää, se det går inte.
En god vän med tummen på rätt ställe gjorde nya trädetaljer. Nu är det min tur. Måla är min grej. Ockuperar köksbordet.
 
Lite andra funderingar.
Är det här Svarthavre?  Undrar hur länge sedan den bars upp på drängstuguvinden? Drygt en mansålder skulle jag tippa.
 
 
En gång i världen när sophämtning inte existerade så slängdes allt mellan himmel och jord i backen ner mot sjön. Fortfarande hittar jag både det ena och det andra där. De finaste grejerna hamnar i fönstret i drängstugan. Flugor,  spindelväv och damm ger bilden lite patina.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0