OK, tar det från början
Den här bilden finns i boken Gods och gårdar utgiven 1938. Fotografiet är däremot äldre. Kolla in flaggan! Den ser lite lustig ut och det beror på att tekniken "kastade om" färgerna på fotografier tagna före 1920 ungefär.
Platsen där Viggartorp ligger har varit boplats i många hundra år. På kartan från 1677 över Björkviks socken finns Wiggartorp med. Husen ligger på en smal och brant grusås alldeles vid stranden av sjön Viggaren. Tänk bort vägar, utdikningar och landhöjning. Människan färdades torrskodd på åsarnas krön och rodde/stakade sina båtar över vatten. Spår efter människan finns alldeles inpå knuten i form av stenyxor och hästskor från 1600-talet. Före 1871 fanns det bara fyra självägande bönder i Björkviks socken som var nerlusat med slott och herresäten som ägde all annan jord och alla gårdar. Dessa gårdar arrenderades av bönder och torpare. Motprestationen var mestadels dagsverken. Runt förra sekelskiftet hade många gårdar sålts då även herremännen behövde kontanter. Så 1872 blev Viggartorp ägt av den som faktiskt bodde där, och så förhöll sig det bara till 1945 då det åter var en arrendator drev gården. År 1990, den första april var det dags för oss att flytta in och vi äger det, i en avstyckad variant, och det är vackra Viggartorp värt.
Visserligen en alldeles modern karta, men ändå informativ. Det nordligaste huset, en fallfärdig lada, finns inte längre, vägen har en lite annorlunda sträckning förbi husen. Elledningen från vinkeln och norrut är alldeles nyligen nergrävd. Vi bor i ett naturreervat.
I lite större skala syns hela sjön och våra grannar.
Färska bilder kommer i nästa inlägg.
Platsen där Viggartorp ligger har varit boplats i många hundra år. På kartan från 1677 över Björkviks socken finns Wiggartorp med. Husen ligger på en smal och brant grusås alldeles vid stranden av sjön Viggaren. Tänk bort vägar, utdikningar och landhöjning. Människan färdades torrskodd på åsarnas krön och rodde/stakade sina båtar över vatten. Spår efter människan finns alldeles inpå knuten i form av stenyxor och hästskor från 1600-talet. Före 1871 fanns det bara fyra självägande bönder i Björkviks socken som var nerlusat med slott och herresäten som ägde all annan jord och alla gårdar. Dessa gårdar arrenderades av bönder och torpare. Motprestationen var mestadels dagsverken. Runt förra sekelskiftet hade många gårdar sålts då även herremännen behövde kontanter. Så 1872 blev Viggartorp ägt av den som faktiskt bodde där, och så förhöll sig det bara till 1945 då det åter var en arrendator drev gården. År 1990, den första april var det dags för oss att flytta in och vi äger det, i en avstyckad variant, och det är vackra Viggartorp värt.
Visserligen en alldeles modern karta, men ändå informativ. Det nordligaste huset, en fallfärdig lada, finns inte längre, vägen har en lite annorlunda sträckning förbi husen. Elledningen från vinkeln och norrut är alldeles nyligen nergrävd. Vi bor i ett naturreervat.
I lite större skala syns hela sjön och våra grannar.
Färska bilder kommer i nästa inlägg.
Kommentarer
Postat av: Evamaria
Var bor mina grannar? :)
Postat av: Jennika
Nyängen, 2 centimeter sydväst.
Postat av: Anette Eklund
Hej :)
Så roligt att läsa detta om Viggartorp.
Jag släktforskar och ibland kan jag tro att hela släkten bott just på Viggartorp.
Det är åtskilliga av dom som både föds och dör där.
Och de som flyttar iväg, hamnar oftast i Stora Malm
Tycker torpet ser stort ut, undrar om det är påbyggt någon gång i början av 1900.
Ha en bra dag önskar Anette i Uppsala
Postat av: Jennika
Välkommen på besök Anette. Jag släktforskar också. Huset är inte utbyggt alls sedan det byggdes 1898. Dock har vi "hängt" på en stor glasveranda på ena gaveln. Ett härligt paradis.
Trackback
